Forshaga Naturvårdsförening firade 40 år 2010 och inför årsmötet i mars det året lånade vi hem pärmar med protokoll, tidningsklipp med mera från Värmlandsarkiv.

I dessa finns massor med aktiviteter, remissyttranden i naturvårdsfrågor och mycket mer. Norra Hyn löper som en röd tråd genom föreningens historia och turerna har varit många.

Forshaga Naturvårdsförening började som en gemensam krets för Forshaga, Kil och Deje. Datum för föreningens födelse var den 5 mars 1970. Då var det den nyligen bortgångne Sune Skogh som gjorde slag i saken och samlade ihop ett trettiotal naturvårdsengagerade personer som sedan startade kretsen.

I en icke daterad tidningsartikel beskrivs ett möte där markägare, länsstyrelsens naturvårdssektion och fågelintresserade samlats för att prata om sjön. I artikeln kan man läsa att man 1910 reglerade vattenståndet i sjön. En man vid namn Karl Öhman från Kil lämnde över en översikt om det arbetet på mötet som beskrivs i artikeln. Rubriken handlar om en ”invallning” som skulle kunna rädda fågellivet i Norra Hyn.

Det är främst ett invallningsförsök på Ekenäs gård det handlar om. Orsaken till att man samlats för att prata om det här är att antalet andfågel vid den här tiden har minskat. Men även att nya arter tillkommit och att det är viktigt att värna och ta hand om sjön och dess omgivningar.

Vid tiden för artikeln satsade Naturvårdsverket stora summor på Hornborgasjön och det gjorde att Norra Hyn inte fick samma tillgång till några större statliga resurser. Journalisten som skrivit artikeln har även  intervjuat föreningens förste ordförande, Willy Nordström, som säger;

– Vi fann en drömplats för ett fågeltorn vid Ekenäsudden, men den kan vi inte nå. Nästan lika bra förutsättningar har vi vid Lillmyren på Forshagasidan, men inte heller där är vi välkomna. Något tredje alternativ tror jag inte finns. Vi är starkt handikappade av de svårigheter vi mött, men nu ser det ut som intresset börjar vakna och det är med den största glädje vi nu fortsätter arbetet. Norra Hyn är för värdefull för att gå oss ur händerna.

Det första som föreningen såg till att genomföra blev alltså att få ett fågeltorn vid Norra Hyn. Det lokaliserades till slut vid Lillmyren trots allt och det invigdes den 25 augusti 1973. Willy Nordström skriver tillsammans med sekreterare Sune Skogh i ett dokument det året att människor söker sig ut i markerna och att det är viktigt att det inte blir förslitningar och störningar som påverkar det vilda livet och människor som bor i närheten av speciellt intressanta områden som Norra Hyn på ett negativt sätt.

”Genom tillkomsten av det fågeltorn som invigdes den 25 augusti i år, tror vi oss ha nått en bit på väg i denna strävan. Vår förmåga att klara ett projekt av denna omfattning är naturligtvis beroende av en mängd faktorer, inte minst då det gäller resurser av skilda slag. Vi har i dessa stycken fått lita till enskilda människors, företags och kommunala myndigheters vilja att deltaga i de strävanden vi företräder.”

När det gäller Norra Hyn pågick, när detta skrevs, ett nutida projekt som det har skrivits om i NaturAktuellt.

Det är alltså inte sista gången man går samman och försöker åtgärda och utveckla i det här området och den här gången har man åstadkommit ett fågeltorn på Kils sida av sjön. Dessutom betar kor i strandängarna där nu som del i detta. Men målet är att fler människor ska få uppleva naturen kring Norra Hyn och att man på samma gång ska hålla landskapet levande. I det senare projektet kring sjön fick ordet hållbarhet en central betydelse. En hållbar utveckling som inte bara gäller naturen utan även människorna som bor i området.

Text&foto Cicci Wik